O.B.S.

• Opiumanvändningen är känd sedan 5000 år.
• Man har sedan länge utnyttjat drogen som ett läkemedel.
• Odlingen av opium började i Grekland och Mesopotamien och spred sig sedan österut.
• Rökning av opium började i Europa och Asien på 1500-talet. 
• Opium framställs genom att man snittar de omogna kapslarna på opiumvallmon.
• En gulvit mjölksaft sipprar ut, stelnar på kapslarna och mörknar till brunsvart opium. 

• Mjölksaften från opiumvallmon (Papaver somniferum). Intorkad mjölksaft kallas råopium och har formen av bruna klumpar som ofta rullas till långa stavar eller pressas till tunna skikt.
• Efter viss rening erhålles oren morfinbas, ett ljusbrunt pulver, som löses upp med citronsyra eller liknande medel före injicering. 
• Morfinbas kan nyttjas till råvara för heroinframställning. Morfin (vanligast i hydrokloridform för sjukhusbruk) är ett vitt pulver alternativt tabletter, som i lösning (vatten) brukas inom sjukvården för smärtstillande ändamål.
• ”Kompott” är ett enkelt extrakt av opiumvallmo, och det innehåller bl.a. morfin. Ibland omvandlas det till heroin av låg kvalitet.

• Opium rökes ofta i speciella pipor. Morfinbas blandas med syror före injicering för att öka lösligheten. Morfin injiceras vanligen.

• Smärtstillande och dämpande.
• När ruset sätter in upplever missbrukaren en stark men kortvarig (10 till 15 minuter) känsla av upprymdhet (eufori), glädje och lugn.
• Sedan en allmän känsla av välbefinnande (speciellt då personen är i dvala/sömnliknande tillstånd), fri från smärta och oberörbarhet. 
• Ruset varar 6 - 8 timmar eller mer. Morfin har vid medicinsk användning en smärtstillande verkan under 4 - 5 timmar.

• Ger kraftig toleransutveckling och mycket besvärande abstinensreaktioner. 

• Abstinensen kommer efter 8 till 14 timmar efter intaget (injektion vanligast). Det kan dröja ända upp till 10 dagar innan abstinenssymtomen försvinner.
• Denna period kan vara mycket plågsam. Symtomen kan bestå av kväljningar, muskelvärk, buksmärtor och följs av en långvarig trötthet.
• Morfinet ger en ökad tolerans som innebär att kroppen tål en allt högre dos av medlet. Det är inte ovanligt att en missbrukare tål doser som är 10 - 20 gånger strakare än en dos som hos en ovan person skulle leda till döden.
• Eftersom missbrukaren sällan känner till medlets exakta sammansättning, kan det vara mycket svårt att dosera.
• Risken för överdos är stor.  symtom på överdosering kan vara medvetslöshet, andningsförlamning, hjärtstillestånd som i sin tur kan leda till mortum (död).
• Övriga symtom kan ex. vara:
• Fosterskador, förstoppning, impotens.

Länkar